Jag sitter på bussen till landet med min son Ian. Det är nytt, att vi gör såhär - min man eller jag åker med vår dotter Aline till landet vid 14-15 tiden, sen kommer den andra via buss till landet med Ian efter hans basketträning. För att vara helt ärlig så är jag väldigt trött. Jag har haft en lång period av mycket att göra. Eller såhär. Jag har nog haft ett hetsigt år. Om jag ska vara lite krass mot mig själv, och fullkomligt ärligt mot er. Jag är lite slut. Skrev boken, som verkligen bara forsade ur mig. Det var en otrolig glädje, men en rätt intensiv process. Sen har det lite bara rullat på. Känner du igen dig? Idag när jag låste för att gå till min workshop på Yogashala så tänkte jag - när ska jag hinna röja och städa hemma? Skulle vilja ha en vecka dedikerad till att bara rensa och slänga. Varför är det så svårt att bryta mönstret av görande? För mig känns det ibland nästan kört. Det är det här med att vilja mycket, ha mycket roligt (och lite mindre kul) samt att ha svårt att säga nej som har lett mig hit. Mycket av det jag gör är kul. Jag älskar mitt arbete, jag älskar mina aktiviteter, jag har ett härligt och aktivt familjeliv. Träffar mina vänner då och då, men alldeles för lite. Det jag helst lägger tid på är nog att plugga yoga, hälsa, andning, meditation, healing mm. Det är där jag slukas och känner mig lyrisk. Görande i all ära. Men jag vet, innerst inne, att jag inte kommer få ro, och att jag kommer känna mig trött, om jag inte bryter det här mer aktivt. Så nu tar jag helg. Ska försöka logga ut ett tag. Kanske får jag någon ny strategi? Eller egentligen vet jag vad jag ska göra. För jag vill leva mitt liv mer närvarande, om mindre görande. Kramar!
