Imorse när jag stod och gjorde mig i ordning, så insåg jag plötsligt, att jag minsann blir äldre. Jag vet att det låter konstigt. Det klart man blir äldre. Alla blir äldre, dagarna går, åren går, och det är ju en självklarhet. Men på något sätt, så har jag alltid känt mig ungefär densamma. Även om livet formar mig hela tiden, barnen blir äldre, vi lever och vi lär, så har jag ändå alltid känt mig lite om en konstant. Tills idag. Då jag sa till min man - jag tror jag håller på att bli äldre. Och vet ni vad? Det känns väldigt bra! Konstigt, skört, men väldigt bra. Vackert att få leva och utvecklas. Wow!Tack kroppen!
